När jag klev av bussen så kände man direkt hästdoften eftersom stallet bara låg ungefär 200 meter från busshållsplatsen. Jag gick snabbt mot stallet för att komma fram till Luzifer, jag vet. Hans namn får honom att låta elak men han är världens snällaste! När jag kom fram så såg jag Luzifer rulla sig i hagen.. Jag log och gick mot staketet.
-Lusse, kom! Ropade jag. Han tittade på mig och frustade, efter några sekunder började han trava mot mig.
-Hej älskling! Har du saknat mig? Frågade jag honom som att han skulle svara samtidigt som jag kliade honom i pannan. Han tittade på mig med sina nötbruna ögon med rimfrost i ögonfransarna.. Jag tog ett av grimskaften som alltid hänger vid grindöppningen och fäste det i hans grimma, sen gick vi mot stallet.
När han väl stod på gången så gick jag till min låda eller ja, kista som jag hade mina ridkläder i eftersom jag alltid åkte hit direkt efter skolan. Jag böt om till mina bruna rutiga ridbyxor, tog på mig vinterkängorna, tjockisjackan och mössa. Sen gick jag tillbaka till stallet, hämtade borstarna i sadelkammaren, tod av Luzifers täcke och började borsta.Jag bestämde mig ganska snabbt för att rida barbacka. När jag borstat klart honom så hämtade jag reflexer, det är ju faktiskt ganska mörkt vid fyratiden. Jag hämade tränset, satte på reflexer på tyglarna och reflexbensydden, tog på mig reflexväst och pannlampa sen tränsade jag och ledde ut honom från stallet. Jag satt upp vid pallen och red mot skogen. När jag kommit in i skogen och skrittade på den breda stigen så tog jag fram mobilen, inget hade hänt.. Jag tog en bild på hans huvud och la ut på instagram, checkade facebook. Inte smart, något litet djur, antagligen en hare eller fågel flög plötsligt ur en buske och Luzifer blev rädd! Han drog och ja gramlade av baklänges, jag tappade andan. När jag fick tillbaka andan så ropade jag
-Luzifer!!
Han kom inte.. Jag började gå men det gick snabbt över i att jogga och till sist springa medans jag ropade på honom. När jag hade sprungit så fort jag kunde i uppåt en kvart så orkade jag inte mer, jag saktade ner och fortsate gå,.
-Luuuzifeer!! Luzifeer! Snälla kom!?
Jag hörde en dov gnäggning..!
-Luzifer!!
Jag hörde en till gnäggning, jag gick fortare, till sist såg jag honom. Han hade fastnat med tyglarna i en buske.Jag sprang så långt fram till honom som jag kunde, de sista metrerna gick jag lugnt. När jag trasslat ur tyglarna från busken så kramade jag hans hals och sen satt jag upp igen. Jag skrittade tillbaka till stallet, när jag väl var framme så satt jag av, tog in Luzifer grejerna och sen ryktade jag honom länge. Efter en halvtimmes ryktande så glänste hans päls som guld, fast mörk guld, mer som brons kanske? Sen var det bara att kratsa hovarna och ställa in honom i spiltan.

När allt var klart med maten för kvällen och morgon-maten till i morgon så gick jag och böt om till mina vanliga kläder och så. Jag tog fram mobilen för att kolla hur mycket klockan var, 17.43 Jag kunde busstiderna i huvudet och nästa buss går 17.53 så om jag skyndar mig så hinner jag!

Jag tog min väska, stängde kistan och sa hejdå till Luzifer och sprang till bussen. Bussen var sen som vanligt så jag fick vänta tre minuter ändå.. När jag väl satt på bussen så kände jag smärtan i svanskotan så jag försökte sätta mig på något sätt så det inte gjorde ont - omöjligt!

Jag gav upp och satte mig så det inte så farligt ont.. Det var ju inte långt hem trots allt.

När det var dags att gå av så kändes det som att jag skulle ramla av bussen, men det gick ju bra. Jag skyndade mig hem så gott jag kunde.. Det kändes som att jag skulle ramla ihop vilken sekund som helst! Och det är väl självklart att just då ska halva stan vara ute!