Nu har jag väl varit duktig och spammat med delar :)

---

-Du kan gå och dö din jävla hora. Sa jag innan jag vände mig om och gick. På vägen ut hörde jag läraren ropa:

-Rektorn, nu! 

Jag fattade själv att jag skulle hamna där.

----

->ISABELLES PERSPEKTIV<-

Vad hade han gjort? 

Någon kom och hämtade mig, jag hade stått på samma plats, hört allt. 

Rektorn frågade om varför Alex gjorde som han gjorde. 

Det fanns inget svar, i alla fall inte om vi inte berättade allt..

-Nå? Sa han.

Vi fick berätta allt, men vi tonade ner det så att han inte skulle behöva ringa mamma. Men samtidigt inte så mycket så att han inte skulle tycka att det hon hade gjort var värre än det Alex sa.

-Då får vi väl hämta Jennifer och lösa detta. Sa han och bad någon hämta henne.

Hon kom in och verkade väldigt sur. Rektorn pratade med oss alla, och vi sa bara det vi "skulle" så att det gick så fort som möjligt. När han äntligen hade pratat klart så sa han:

-Och så kan Jennifer säga förlåt till Isabelle och Alex till Jennifer.

-Förlåt. Sa båda samtidigt.

-Bra, gå nu. Sa rektorn och vi reste på oss och gick ut.

Jennifer gick tillbaka till klassrummet och jag stannade med Alex.

-Förlåt.. Sa han

-Det gör inget, men det kanske inte var så smart! Svarade jag

-Kommer hon vara mycket värre nu? Frågade han

-Kanske, men hon kommer inte göra något när jag är med dig i alla fall, sa jag lite ironiskt entusiastiskt.

-Då får du väl vara med mig hela tiden då, sa han skämtsamt.

-Haha, typ! Men lektionen slutar nu, jag borde nog gå till Thea.. Sa jag

-Ses sen då! Sa han

Jag gick mot mitt skåp, hoppades att Jennifer inte skulle döda mig så fort hon såg mig.. Det kanske skulle bli bättre nu, eller?

Thea stod redan vid våra skåp och väntade på mig. 

-Vad hände!? Sa hon tyst.

Jag berättade allt som hade hänt och Thea verkade chockad.

-Jag trodde inte det om din bror, sa hon när jag hade berättat allt. 

-Jennifer blev livrädd, du skulle sett henne! Hon trillade nästan av stolen! fortsatte hon

-Haha, trodde inte att Alex kunde vara så läskig.. Sa jag och skrattade.

Vi gick ut på skolgården och satte oss på en bänk. Pratade lite, det vanliga liksom.

-Hur går det med Lucas då? Sa hon och ryckte med ögonbrynen

-Sluta! Sa jag och skrattade 

-Men på riktigt.. Sa hon

-Det går väll bra, tror jag... Eller kanske inte.. Sa jag lite osäkert

-Va? Svarade hon

-Asså, det känns som att vi bara är vänner typ.. Sa jag

->LUCAS PERSPEKTIV<-

Varför? Varför ska det vara så svårt att visa att jag gillar henne? Nu är det kanske för sent, hon kanske bara vill vara vänner.. Men what the hell, take the risk.

->ISABELLE<-

Sista ringningen, sista chansen att prata med Lucas.. Jag plockade snabbt ihop mina grejer och kilade ut till mitt skåp och slängde in dom. Min blick for genom korridoren, jag kunde inte se honom någonstans, och det började bli tomt. Tänk om han hade gått?

Någon knackade mig på axeln, jag vände mig om.

Hans läppar mot mina, hans händer runt min midja. 

Jag var chockad, men jag hade saknat detta, galet mycket! 

Jag somnade ganska fort..

----

Eftersom jag är som jag är så vaknade jag alldeles för sent! Jag hoppade upp ur sängen för att springa till badrummet för att sminka mig och fixa håret. Eftersom jag insåg att jag inte skulle hinna platta det så tänkte jag fixa lockarna i stället. När jag var klar så rusade jag ut till mitt rum igen för at klä på mig. Leggings, linne och en stor kofta. Basic.

Jag sprang ner för trappan, in i köket för att ta ett äpple och ut i hallen, på med uggs, jacka och mössa. 

-Mamma! Har Alex gått!? Ropade jag 

Som svar kom han till hallen och tog på sig skorna och jackan. Sen gick vi, fort. Medans jag åt mitt äpple. Men vi var i tid vid skolan så, ja.. 

Men väl inne i skolan så gick vi varsitt håll eftersom vi gick i olika klasser, duh..

Jag skyndade mig till mitt skåp för att hämta penna och sudd, och mitt skrivhäfte till bilden. Ifall vi skulle behöva antecka något, vi gjorde det sällan eftersom våran lärare trodde starkt på att man lärde sig mycket mer av att göra än att skriva. Och jag håller med till 110%. Om inte annat så var häftet bra till klotter.. Thea som inte direkt gillade bild hade väntat på mig, så ja. Hon kom hellre lite sent än att låta mig gå själv. Sån är hon, hon själv kommer sist. Men vi gick till klassrummet och pratade lite medans.

Väl inne i klassrummet så märkte vi att läraren var sen, så vi satt och pratade lite. Medans så öppnade jag häftet och började skriva lite.. "Thea" "Isabelle" "Besties" "No, sisters" Ja, det som poppade upp i huvudet.. Jag ritade även lite, en sol, en fet liten ponny ja.. Också, det som kom upp i huvudet.. 

Tills läraren kom, hon ursäktade sig och sa att vi skule fortsätta med det vi gjorde förra veckan. Så vi skulle gå till våra partners och ja, bättra på våra tecknarskills.

Lucas kom till mig, precis som förra veckan.

-Hej! Sa jag glatt

-Hej! Svarade han precis lika glatt och gulligt som vanligt.

-Piggare nu? Fortsatte han

Jag slog honom på armen och skrattade lite. Jag tog fram pappret med bilden av honom från häftet och fortsatte rita. Jag jobbade på håret, hår tar evigheter att rita, jag brukar ge upp efter ett tag men nu så gjorde det inget om det så skulle ta flera veckor. Så länge jag fick spendera bild-lektionerna med Lucas så var det lugnt. Vi pratde om lite allt möjligt under lektionen, han skrattade åt mina skämt och jag log under hela tiden. Men jag kunde inte undvika att ibland snegla mot Jennifer som bara tittade på oss, men jag svär. Om blickar kunde döda så hade jag legat död på golvet för länge sen.

Någon gång så såg Lucas att jag sneglade på henne och han tittade ditåt. Hon tittade ner och ritade direkt.

-Varför tittar du på henne? Frågade han

-För hon har tittat på oss hela lektionen, och jag har tur. För blickar kan inte döda.. Sa jag skämtsamt

Han skrattade, vilket bara fick Jennifer att bli surare. Det skulle bli ett rent helvete på rasten..

-Hur kan hon ha något emot dig? Du som är så göllig. Sa han och log. 

-Hah, men hon är ju kär i dig och ja.. Hon hatar alla tjejer som är med dig.. Svarade jag

-Men jag gillar ju någon annan.. Sa han lite tystare och kikade upp ifrån pappret och log snett.

Jag visste inte vad man svarade på det. Jag bara log som svar.

Klockan ringde och alla reste sig och gick ut, vi båda gick tysta. Ingen visste vad man skulle säga tror jag.. Eller så menade han inte ens mig, så han ville inte prata om det. Jag la in grejerna i skåpet och plockade letade efter min mobil i väskan, jackfickor och överallt. Men jag insåg att jag hade glömt den under morgonens stress. Jag suckade och stängde skåpet. Golvet och skåpet under mitt skåp, dom var mina vänner. Sittplats med ryggstöd. Precis vad man behöver när man inser att man inte kan få sin mobil förrens på lunchen. 

-Och vad fan tror du att du håller på med? Hörde jag någon säga, jag behövde inte ens titta för att veta att det var Jennifer. Jag svarade inte.

-Tro inte att du är något, Lucas är bara för snäll för att säga att han inte gillar dig. Sa hon och spottade på mig, eftersom nästa lektion började ganska precis nu så var ingen här. Hon gick. Nu var jag ensam, jag ville inte gå till min lektion. Jag ville inte och tänkte inte. Jag reste mig upp och torkade bort spottet på ärmen. Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken, men hon var inte värd mina tårar. Jag började gå mot dom tunga vita dörrarna som ledde till skolgården. Jag tänkte att jag kunde gå hem och hämta min mobil, hade ju inget bättre för mig och jag ville helst inte vara i skolan om någon skulle börja leta efter mig. 

När jag var hemma så gick jag upp till mitt rum och där låg mobilen, retsamt på nattuksbordet. Orörd. Jag tog den och gick tillbaka till skolan. Jag hade fått några sms från Thea "Vart är du?" "Hallå, skolkar du eller ;)" "På riktigt, skolkar du????" Jag orkade inte ens svara på hennes sms. Allt kändes sämst, jag var sämst, mitt liv är sämst. Ja, allt är sämst. Till slut så var jag tillbaks vid skolan, när jag kom in så märktes det direkt att niorna hade rast, typ alla satt i korridoren och pratade, jag gick bara förbi dom. Dom brydde sig ju inte om mig så varför skulle jag bry mig om dem?

-Bella? Hörde jag någon säga, Alex. 

Jag stannade och han ställde sig framför mig.

-Har inte du lektion? Frågade han, inte vuxet, inte elakt. Bara snällt.

-Jo... Svarade jag. Jag kunde inte prata mycket, då skulle rösten spricka.

Han märkte direkt att det var något fel och drog med mig en bit bort, bort ifrån hans klass. Bort ifrån alla.

-Har det hänt något? Frågade han och tittade mig i ögonen. Jag kunde inte säga nej.

-Jennifer... Svarade jag. Jag såg att han blev arg. Jag hade berättat nästan allt om Jennifer, hur hon ibland nöjer sig med spydiga kommentarer och om hur hon ibland drar mig i håret eller slår mig. Jag svalde klumpen i halsen och började berätta om Lucas och Jennifer. Han var bara tyst, tills han vände sig om och började gå mot vårat klassrum, som den trogna bror han är kan han mitt schema utantill. Men jag blev rädd, rädd för att han skulle göra något dumt. Jag kunde inte röra mig, jag kunde inte springa efter honom och stoppa honom. Jag var handlingsförlamad.

-> ALEX PERSPEKTIV<-

Jag gick snabbt mot klassrummet, öppnade dörren och hade inte alls planerat vad jag skulle göra. Jag var bara arg, ingen. Ingen, är elak mot min syster.

Jag gick fram till henne där hon satt och pratade med sina såkallade vänner.

-Vad fan får dig att tro att du kan göra vad du vill? Vad får dig att tro att du kan ta vad du vill och bara lämna resten? Sa jag argt.

-Alex, du ska väl inte vara här.. Hörde jag läraren säga, han menade att jag skulle gå. 

Jennifer såg förskräckt ut. Hon var mållös.

-Du kan gå och dö din jävla hora. Sa jag innan jag vände mig om och gick. På vägen ut hörde jag läraren ropa:

-Rektorn, nu! 

Jag fattade själv att jag skulle hamna där.

Jag kände mig som en idiot. Snabbt som satan tog jag fram mobilen som jag såklart hade glömt att sätta på laddning under natten, 2%, i med laddaren i ljusets hastighet. Sen kom jag till det svåra besluetet. Ska jag eller ska jag inte skicka ett sms till honom, verkar jag för desperat om jag gör det..?

----

Jag började skriva ett sms, tog bort, skrev om och tog bort. Det gick inte, det fanns inget i mitt huvud som jag kunde skriva. "Hej, asså förlåt för att jag somnade..." Nej, det går inte att skriva. Det slutade med att jag smsade Thea i stället, hon hade inget bra svar på vad jag skulle göra.. 

Jag bestämde mig för att strunta i det för en stund och äta frukost. Det är ju faktiskt bara söndag en dag i veckan, och då kan man äta pannkakor. I alla fall om man heter Isabelle Josefin Danielsson. 

Mjöl, socker, mjölk, ägg, skål, visp.. Ja, allt! Musik på, volymen upp och falsk sång aktiverad. Mitt i allt detta trillar ett sms in i luren. Jag sprang ifrån stekpannan för att hämta den på köksbordet utan att bränna pannkakan. Det var från Lucas, eller rättare sagt från "Världens bästa och hetaste<3" 

"Du kanske borde gå och lägga dig när din mamma säger att du ska det ;)"

En sten föll från mina axlar. Lyckan var oändlig, jag trodde det skulle bli jobbigt och pinsamt men han bara gjorde allt så bra!

"Nää, sånt är för töntar #yolo" Svarade jag

"Du skrev inte precis #yolo i ett sms.."

"Yes, in deed #swag ;)"

Sen fortsatte det under tiden jag stekte pannkakor. Ett fånigt leénde var fastklistrat på mina läppar medans smsen trillade in. Det blev många pannkakor så jag frågade min bror och mamma om dom ville ha, jag visste redan svaret. Ett stort fett ja!

Vi satt runt bordet och åt, eller vi åt och jag smsade fortfarande. Mamma brydde sig inte, hon slapp göra mat. Hon var glad. Men min bror kunde inte låta bli, han såg att jag log varje gång jag läste ett av smsen.

-Vem skriver du meed? Frågade han drygt

-Spelar det nån roll? Svarade jag minst lika drygt medans jag skrev.

Han satt berdvid mig så jag både såg och kände hur han väldigt odiskret kollade vem jag skrev med.

-Vem är "Världens bästa och hetaste"? Sa han retsamt

-Ge dig! Sa jag surt och slog honom.

Han tog min mobil och höll den så långt ifrån mig som möjligt, och scrollade igenom smsen. Det var ganska många vid det här laget..
-MAMMA! skrek jag

-Alex, ge Isabelle hennes mobil! Nu! Sa hon strängt men min bror är ju min bror. Han bara fortsatte..

-Jag hatar dig! Sa jag.

-Tönt. Svarade han bara och gav mig mobilen. Ja det var ju meningen att han skulle vara äldre än mig men nu var det så att han betedde sig som en femåring ganska ofta. Jag gick ut till hallen och tog på mig mina uggs och min jacka, sen gick jag ut. Jag ringde till Thea och frågade om jag kunde komma hem till henne, såklart. Så jag gick till henne, vi pratade länge, skrattade tills vi inte kunde andas. Det vanliga.När klockan var ganska mycket tänkte jag att det var bäst att gå hem. Så ja, jag gick hem. 

-Ses i morgon! Ropade Thea efter mig

-Aa! Svarade jag

Vi bodde nära varann så jag var snabbt hemma. Dom verkade inte bry sig så mycket om att jag hade varit borta hela dagen. Men det gjorde inte mig något, jag slängde av mig jackan och skorna och gick upp till mitt rum. Jag blev irriterad på hur stökigt det var så det var städdags. Jag började plocka undan allt och ställde det fint. Alla parfymer skulle stå i ordning på sin hylla, och plattång, locktång, hårspray och allt sånt skulle ligga i sin korg i badrummet. 

När det var färdigt så var det faktiskt riktigt prydligt. Snapchaaat, Thea skulle se detta. Jag var ingen hejare på att städa direkt så jag var väldigt stolt. 

Sen gick jag och la mig, konstigt nog var jag väldigt trött, trots att jag sov länge.. Men jag somnade ganska fort.

Böt till en piggborste för att borsta man och svans och till sist kratsa hovarna, eftersom jag är ganska noggrann av mig så var Lina redan klar vid det här laget så jag skyndade mig att tränsa och sen gick vi ut.

  

Lördag morgon, ingen värk kvar från fallet i onsdags. Och tillbaka till stallet.

Jag kollade på klockan och såg att den bara var nio, och jag skulle till stallet vid 12 så jag hade gott om tid för att äta och sånt.

Jag tog på mig ett par mjukisbyxor och en randig långärmad tröja, sen gick jag till köket för att göra frukost. Eftersom jag hade mycket tid och jag var faktiskt ganska hungrig, kanske för att jag inte åt middag dagen innan.. Så bestämde jag mig för att fixa lite fruktsallad och göra en smoothie, långfrukost är inget vanligt i min familj. Jag gillar inte frukost så mycket eftersom man måste fixa det själv och nästan all frukostmat är äcklig, men inte frukt.

När jag hade ätit så gick jag till mitt rum igen, klockan var fortfarande bara tio.. Och det fanns verkligen ingenting att gör hemma, förutom de tråkiga grejerna.. Som typ att städa.. Jag bestämde mig för att åka till stallet tidigt, det gjorde inte så mycket, jag hade faktiskt bara bestämt att åka sent eftersom jag trodde jag skulle vakna sent.

Jag tänkte att Lina, som bor där Luzifer står, kanske ville rida med mig.

-Tja babe, lust att rida en sväng med mig?

-Jaaa, då slipper jag rida själv ♥

-Perfff :* Tar första bussen :)

Jag kände att det var onödigt att sminka sig för att åka till stallet, och jag såg ju faktiskt inte helt död ut eftersom jag hade fått sova. Klockan var nu 10.17 och nästa buss gick 10.25, om jag springer så hinner jag!

Jag slängde på mig jackan och knöt skorna, ryckte fram mössa och vantar.

-Hejdåå!

Inget svar..

Jag sprang mot busshållsplatsen, perecis när jag kom fram så såg jag bussen komma fram bakom skogen. Riktigt proffs på att hinna med bussar alltså. Jag klev på och blippade mitt busskort, satte mig som vanligt på platsen ovanför barnvagns/rullator-platsen.

Och bussen rullade iväg. Med musik i öronen så drömde jag mig bort ända tills Jennifer och hennes kompisar gick på.

-Åh, Lucas-lover! Sa Jennifer och hennes kompisar skrattade.

Jag tittade nedlåtande på henne.

-Du vet väl att Lucas inte gillar fula tjejer? Sa hon och tittade menande på mitt osminkade ansikte.

-Då gillar han ju inte dig då. Svarade jag och höjde volymen. Då blev hon arg, hon drog ur mina hörlurar och sa:

-Du ska ha jävligt klart för dig att Lucas är min, inte din. Sen satte dom sig längst bak. Jag satte i hörlurarna igen och böt låt. "Jag är så jävla, fucking pisstrött på henne och hennes antydningar till att hon är bättre än alla andra.." Det har jag skrivit på min blogg så många gånger så det är det enda jag kan tänka på när jag ser henne.

Jag har aldrig hatat någon annan än henne. Hon var en riktig film-bitch. En riktig Regina, en sån som killar gillar, och en sån som tjejer vill vara.

När jag äntligen kunde trycka på stoppknappen och gå av bussen så kändes det äntligen bättre! Hästar, det är min grej. Det är min passion.

Vid stallet så såg jag att Luzifers och Jasmins hage var tom så jag antog att Lina hade tagit in båda. 

När jag öppnade den tunga stalldörren så besvarades mina aningar, Luzifer stod i sin box och käkade hö.

-Linaa! Ropade jag

-Jag är i sadelkammaren! Svarade hon

Så jag gick till sadelkammaren, där Lina stod och letade efter något.

-Vad letar du efter? Frågade jag nyfiket

-Mina vinter-ridvantar, har du sett dom? Svarade hon lite irriterat

-Aa, dom ligger där.. Sa jag och pekade på en hylla. Och ja, där låg dom, och det hade dom gjort ett tag..

-Aah, du är min ängel! Tack! Svarade hon glatt. Hon hämtade dom, plockade fram sadel och träns och gick ut i stallet.

Jag tog Luzifers träns och följde efter. Lilla Luzifer som alltid såg glad ut, min ponny som jag älskade. Jag tog grimskaftet och knöt fast han i gallret på boxen, jag kände att det var onödigt att ta ut honom i stallgången bara för att borsta av lite och kratsa hovarna. Jag tänkte att jag kunde rida barbacka igen. Ibland har jag små perioder när jag bara vill rida barbacka, mestadels på sommaren men ibland på vintern.

Så jag tog fram en rotborste och började borsta hans redan ganska rena hårrem. Böt till en piggborste för att borsta man och svans och till sist kratsa hovarna, eftersom jag är ganska noggrann av mig så var Lina redan klar vid det här laget så jag skyndade mig att tränsa och sen gick vi ut.